Henrik, officer och mångbetrodd lanthushållare

Henrik flyttade 1824 från Edshult till Fogdeholm, 3 mil nordväst om Eksjö. 1827 fick han lagfart på Johannisberg 51 som han ägde till sin död och som av sterbhuset såldes 1898. Johannisberg hade tidigare tillhört Henriks farfar men gick vid dennes död i arv till dottern Elisabeth, gift Sabelfelt och därmed ur släkten under åren 1789-1827. Henrik var en mångbetrodd man och blev bland annat ordförande i Jönköpings läns hushållningssällskap.
 

Henrik Key



Johannisberg



Fogdeholm

Den 16 januari 1816 dagtecknades Hindric" Keys första undersofficersfullmakt i Jönköping. Det är ett aktstycke som vittnar om myndigheten hos den tidens regementschefer. Handlingen lyder som följer.

"Kongl. Maj:ts Till Sverige och Norrige etc etc samt Hertig till Schlesvig Holstein etc etc min allersnådigste Konungs opch Herres Troman,
Tjenstgörande Kabinetts-Kammarherre, GeneralAdjutant, öfverste och Chef för Jönköpings Kongl. Regemente, UnderCeremoni-Mästare vid Kongl. Maj:ts Orden, samt Riddare af Kongl. Svärds- och Kejserliga österrikiska Mariae Theresiae-Orden, 

Jag

G U S T A F   B E R G E N S T R A H L E

Gör veterligt: att, Sedan har mig blifwit gjort anhållan, om befordran till underofficer wid mig nådigt anförtrodde Jönköpings Kongl. Regemente, för studerande ynglingen Hindric Key och hedrande intygandet om dess flit och välförhållande Meddelte, har jag härtill welat bifall lemna (- -), på Kongl. Maj:ts, min allernådigste Konungs och Herres samt dragande kall och Embetes wägnar, han Hindric Key, härigenom warder befordrar till Sergeant, vid förenämnde mig nådigt anförtrodde Regemente, i hwilken egenskap dock kommer att tjena utan lön tills vidare, det verderbörande till efterrättelse länder.

Till yttermera wisso hafver jag detta med egen hand underskrifwit, och med mitt sköldemärke bekräftat, som skedde i Jönköping den 16. Januari 1816.

G. Bergenstråhle"

11 mars 1817 fick Henrik förordnande som fänrik vid samma regemente. Förordnandet undertecknades av konung Carl XIII. 24 juni 1820 fick han den ledigblivna "StabsFänrikslönen och indelningen vid LifCompagniet af berörde Regemente". Denna handling undertecknades, liksom flera följande av konung Carl XIV Johan. När han sedan 15 augusti 1844 fick tillstånd att genom "tjenste- och lönebyte" tillträda den "Capitaines och Compagnie Chefs beställning, med dithörande lön, vid Jönköpings Regemente, som (bemälde) Johan Henrik Ennes hittills innehaft" -undertecknades akten liksom hans utnämning till chef för Livkompaniet (1846), till "Riddare af Wår Wasa-Orden" (28 april 1849), till "Andre Major wid Wårt Jönköpingsregemente" (1850), till "Riddare af Svea och Götha urgamla och hedervärda SvärdsOrden" (1851) och till "öfversteLöjtnant i Wår Armée" (1857), av konung Oscar I.

I Mac Keys samlingar finnes sålunda officersfullmakter undertecknade av Sveriges konungar från och med Carl XIII.

Intressant är att studera de intyg som utfärdades för varje kommendering och vilka sedan lades till meriterna inför nästa befordran. Här följer ett exempel:

"Under de 14 år jag såsom General Befälhafvare för Andra Militär Distriktet förrättat årliga inspektioner och Mönstringar, har vid alla öfvningsmöten jag funnit kapitainen vid Kongl. Jönköpings Regemente Hr Hindric Key ådagalägga utmärkt nit och skicklighet uti Truppens instruerande och förande, såväl den ordinarie Indelta soldaten, som Beväringen, äfvensom i afseende på Tienstgöringen på Roten har Hr Capitainen visat mycken kännedom af alla författningar, samt deras noga iakttagande, hvilket härmed på begäran intygas.

Wexiö o Osaby den 30. Junij 1847
C E Hedenstierna
Generallöjtnant

f.d. Generalbefälh."

Det synes, då som nu, vara av högst väsentlig betydelse att ha "mycken kännedom af alla författningar samt deras noga iakttagande". Sveriges långa fredsperiod hade inletts.

Henrik Key ligger, liksom sin maka och två minderåriga barn, Zamoline och Helmer, begravda på Flisby gamla kyrkogård, där en imponerande gravsten rests och kring vilken uppsatts ett järnstaket med kraftiga stenstolpar. Graven var 1963 omgiven av ett förvuxet buskage.



Flisby nya kyrka från den gamla kyrkogården


På denna gamla kyrkogård har sannolikt stått två kyrkor. Den ursprungliga byggdes troligen av konung Sverker på Kungsgårdens marker såsom en gårdskyrka. Konung Sverker ivrade i hög grad för kristendomens snara införande i sitt rike och lätt bygga kyrkor på de gamla kultplatserna. Den andra kyrkan, inom vars ruiner man påträffat grundmurarna till den första kyrkan, har troligen tillkommit i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet.



Henrik Keys familjegrav, Flisby.


Den var uppförd i romansk stil och helt och hållet av murade gråstensblock med två alnar tjocka väggar och ett enkelt torn i väster. Den första restaureringen av kyrkan gjordes 1592.

År 1647 byggdes en ny klockstapel i stället för den gamla. Den 17 oktober 1822 slog åskan ner i klockstapeln och smälte ned båda klockorna, varvid stapeln brann ner. Vid den visitation som gjordes 1828 ålades församlingen att tillse att frågan om en ny kyrka togs upp på allvar. Den nuvarande ansågs vara både bristfällig och för liten. Församlingsborna ville emellertid reparera den gamla kyrkan. 1843 beslöts att ny kyrka skulle byggas på annan plats, bygget påbörjades 1850 och kyrkan -"Tegnérladan" - invigdes med gudstjänst 27 november 1853.

1855 uppdrog man åt kyrkbyggmästare Hägg från Karstorp att spränga den gamla kyrkan vilket skedde så pass grundligt att den praktiskt taget vid första skottet förvandlades till stora stenblock som sedan för hand styckades. På den gamla kyrkans grund har nu rests en stenmur och i koret ett träkors.

I köpekontraktet 20 januari 1826, som i original finns hos Ivar Key, köptes Johannisberg från A R von Baumgarten och Christina Bielke för en kontant köpesumma av 17 000 riksdaler banco. Inteckningarnas värde framgår icke klart.

År 1854 uppges värdet av Johannisberg vara 70 200 riksdaler banco och kunde 3/4 1860 belånas o hypoteksföreningen med 29 500, hela belåningsrätten var 35 000.

Henrik och hans maka Carolina Wilhelmina Åberg bodde på Johannisberg till 1847, då de flyttade till Jönköping. Skötseln av gården bibehöll han till 1856 då hans son Carl blev förvaltare eller arrendator. Vid Henriks död flyttade Carolina tillbaka till Johannisberg, där hon bodde till 1863. Därefter bodde hon hos sonen Axel i Stockholm. Under sitt sista år hyrde hon en lägenhet på Akademigränd 8, där hon dog 1865.

Under åren 1862-1872 var Ivan Nauclér arrendator. Johannisberg var från 1862 länets lantbruksskola. Hos Ivar finns ett intyg daterat 26/10 1887 att egendomen sedan föregående värdering (1827?) "under denna tid i väsentlig grad till alla delar blivit betydligt förbättrad, dels genom större nyodlingar och åkerjordens försättande i högre växtkraft och dels genom betydliga nybyggnader, hvarigenom egendomens värde kan anses förhöjd minst 50 %. Värdet uppges 10/11 1887 vara, Johannisberg med Luttersjö, 50 000 respektive 26 000 riksdaler banco.

I ett köpekontrakt 18/12 1887 löses Carl och Axel Keys syster Elise Åberg från sin andel i Johannisberg. Lösensumman var 33 333 kronor. Värdet tycks alltså har beräknats till 100 000. Egendomens storlek angavs vara, Johannisberg två mantal och Luttersjö ett mantal. Därtill torde ha kommit djur och inventarier.

1897 antogs inspektor Carl Norling som förvaltare för t v ett år. Han skulle hjälpa till med försäljning av Johannisberg för en lön av 100 kronor i månaden, tre liter söt oskummad mjölk per dag, 112 hektoliter potatis i månaden, rätt till trädgårdsprodukter, rätt till egendomens möblerade gårdskontor samt ett rum och kök i corp de logiet, nödigt bränsle samt resekostnadsersättning från Sigridsholm vid Rosersberg vid befattningens tillträdande med 30 kronor.

I ett köpekontrakt 29/7 1898 säljer Carl och Axel Key Johannisberg till A M Johnsén i Solberga och A S Johnsån i Strålsnäs för 80 000 riksdaler varav 37 474:29 kontant. Såsom grund för värderingen lades 76 000 jämte 4 000 för inventarier.

Därmed gick, skriver Hans Key-Åberg - "det sista arvegodset inom denna småländskt starkt besuttna svensk-skotska ätts manliga linje förlorat", och han fortsätter - "Åbonäs säteri har sålunda kommit att bli en anspråkslös, men dock arvtagare till denna släkts herrgårdstraditioner". Carl Keys Byestad hann aldrig bli något arvegods, huvudbyggnaden brann ned 1883 och gården såldes 1904 efter Carls död.



Elise Key



Affärerna med Johannisberg förorsakade sönerna Carl och Axel oändliga bekymmer utöver dem som förorsakades av de ekonomiska svårigheterna på såväl Åbonäs som Carls gård Byestad. Så sent som i oktober 1901 fick Carls dotter Kerstin Key ett långt kravbrev av Nauclér, som påstod att han blivit lurad av Carl Key och att gården var betydligt mindre än vad som denne uppgivit vid arrendet. Nauclér ville ha 21 394 kronor av Kerstin Key.

Numera (1963) ägs Johannisberg av disponent Allan Werneskog, WSTHus AB Forserum, som under åren 1961-1963 fullständigt renoverat den vackert belägna gården.

Henriks dotter Elise ---- gifte sig med sin mors kusin Adolf Malcolm Åberg. Deras barn antogo namnet Key-Åberg. Adolf Malcolm och Elise bodde på Åbonäs. Elise var, som framgår av fotografier en skönhet, sannolikt värd sin sonsons lyriska hyllning.

"Men Höckerts duk, som bär min farmors bild, är nog mitt konstarvs sirligaste smycke. Viktorianskt försagd och blåögt mild, hon tecknats där, ett älskligt mästerstycke." (Ur "Ett galleri" av Hans Key-Åberg)

Samma år som Hans Key-Åberg efterträdde sin farbror på Åbonäs skrev Ellen Key till honom, "Käre Hans! Det skall bli mig ett kärt nöje att komma, och min älskade tant Elise - o, med vilken stolthet jag gömde hennes guldkantade brev till mig vid 6 år! -skall synas mig vandra genom rummen!" --- "men Hans, ruinera dig inte med att sköta jordbruket! Arrendera bort det!" Min vördade och kära fränkas råd har jag tacksamt följt. Hittills har hennes recept på ett tillförlitligt medel mot alltför förlustbringande jordinnehav visat sig hålla vad det lovar, skriver Hans Key-Åberg i "Släkten från gårdarna".